"Prinsen skrattar och har allmänt kul, äter mat och fått fira jul".

Hej Älskade Lille Herman!

Nu är det dessvärre så länge sedan jag skrev här att det inte räcker med att använda korttidsminnet ens...
 (Hade vi haft en skamvrå hemma och jag inte hade varit benägen att spendera min tid innanför hemmets väggar  med er Älskade familjemedlemmar, så hade jag plikttroget ställt mig där... länge). Vi får vara tacksamma att Mamman har både mer tid och bättre Blogg-disciplin än faderskapet för närvarande!

Massor har hänt sen sist såklart, eftersom Du konstant utvecklas och blir mer och mer av din egen lilla fantstiska person. Jag och Mamma konstaterar emellanåt att det förefaller overkligt att det endast var drygt 4,5 månaders sen vi förväntansfullt åkte till BB för att ÄNTLIGEN få träffa Dig! Det känns verkligen som om du hedrat oss med ditt sällskap långt mycket längre än så.

Måste inleda med att infoga en rolig bild på Dig, Hjärtat, tagen den 22/11 när vi presenterade Dig för "Tant Sarah" på ett besök till Piteå. Du fick agera modell för hennes stickade huvudbonad, vilket fick Dig att se minst sagt förvånad ut.   Söt som alltid om Du frågar mig, men jag kan ju direkt erkänna att min objektivitet är tvivelaktig i frågan...

  Här är en annan, mer rättvisande bild på vår Skönhet! Liggandes i sängen, konverserande med Laban & co som märkligt nog alltid tycks sväva över din säng. Pappas hjärta blir lite extra varmt av denna bild, eftersom vi dagligen belönas med en underbar morgonrutin. För när Du slår upp dina vackra grön-bruna, så är det inte ackompanjerat av ett gallskrik eller ett tjutande gråt som andra examplar av barn gör.

 Nej, Du vår underbare Stjärna, Du ligger där och småsurrar med dina kompanjoner, och när man uppenbarar sig över späjlsängens kant, så skiner Du alltid upp som en sol och belönar en omedelbart med ett enormt leende.  Det är en helt underbar känsla, som jag och Mamman för tillfället kan anses ha ensamrätt på.

 I ett försök att slå ihjäl en lång och snöfattig söndagseftermiddag besökte vi Norrbottens Museumet. Jag måste dock tyvärr konstatera att det besöket inte var mycket till bot mot tristessen, men om inte annat så producerades ju ovanstående fotografi som vittnar om ditt arla kulturintresse.   ;)

Den största händelsen annars i ditt liv så här långt, Hjärtat, utöver din efterlängtade entré då, bör väl rimligtvis ha varit din första julafton. Vi hade förmånen att få fira den med Mormor&Tommy, Moster&Daniel samt med Kusinen Colin. Tomten var såklart också förbi på en blixtvisit, men brådskade snart vidare till alla de andra väntande förmodande snälla barnen.

Nedan kan man beskåda hur bedårande söt Älsklingen var i sin lilla tomtedräkt. Fantastiskt!

                                                   En alldeles lagomt tjock liten TomteHerman!

Å eftersom Du är så underbart snäll och fantastisk, fanns det självklart en stor mängd klapper som hade lappar med ditt vackra namn på sig denna jul!

Om jag får gissa å dina vägnar, så sätter jag en slant på att av alla superfina presenter som Du fick, så är och kommer, gåstolen att vara Dig mycket kär nu och den närmsta tiden.  För sitta still, tror jag inte för ett ögonblick är din grej, Sötnos! 

                         Herman i paketöppnartagen.                            I den nämnda gåstolen.

Sista bilden och avslutningen på inlägget är en bild på Underverket som använder en annan klapp i sin morgongymnastik.  Underbara söta Lille Herman!    Du är oss så ofantligt kär!

Sist men inte minst så länkar Pappan ett musikaliskt bidrag till sin musikälskande son.

(För de tekniskt mindre bemedlade, TRYCK PÅ DEN BLÅA TEXTEN NEDAN).  :)

En fin låt jag tillägnar Herman som med sin bara uppenbarelse förtrollar sin Pappa...

Puss och kram, mitt älskade barn!