"För en längtande far, blev det fem lååånga dar"

Arbetet förpliktigade Pappan att packa ner konferensuniformen (kostymen alltså) och bege sig till Nottingham, England i dagarna fem. Tidigare hade det nog, trots en stor saknad av Mamman, gått betydligt lättare, men nu när även Du, Hjärtat finns med i ekvationen, så var det med mer blandade känslor jag lämnade Er där hemma.

Turligt nog så visste jag ju att Super-Mamman skulle brilljera och hålla ställningarna, samt att vår "avbytarbänk" med Mormor, Farmor och Faster skulle finnas där som extra stöd.

Men det blev väldigt långa dagar och kvällar, och alldeles värst var det varje kväll/natt när jag skulle stänga mina gröna. Då kom tankarna och längtan efter Er.
Min största rädsla rörde aldrig att det skulle ha hänt er något, för det vet jag att Mamma aldrig skulle tillåta. Nä, jag var faktiskt mer orolig över att Du inte längre skulle lukta så fantastiskt gott som bara små Prinsar kan göra.

Inte blev det heller bättre av att Mamma rapporterade att Du i min frånvaro hade börjat göra små försök på att le. Mamma försökte sitt bästa för att fånga någon dragning på smilbanden på fotografi, men inget blev riktigt bra. Visst, det var fantastiskt söta och gulliga bilder på Dig, men inte var det några leenden.

Det fick mig att vilja åka hem ännu mer. Kanske för att jag också skulle få känna hur LillHjärtat smälter åt ett litet leende, men jag saknade också de rara små ljuden som Du gör, Hjärtat.

Sen hörde jag på Mamma ibland att det var tufft att vara själv med Dig, å jag tolkar det som om Du uttryckte ditt missnöje med att jag var borta. SÅ väljer jag att se på det, för i min värld så är allting som bäst när vår lilla Enhet är antingen 3 eller 5...

I England hittade jag en hel del presenter (mestadels i form av kläder), men att hitta något till Dig var inte de enklaste. Jag hade förhoppningen att hitta en riktigt tuff träningsoveralljacka, (gärna en grön Adidas), men utbudet till riktigt små sötnosar var minst sagt begränsat...

Dock hittade jag några riktigt söta pyjamasar, och eftersom Du dessutom behövde sådana, var det ett lätt val. Sen fick Du också en "lurvig historia" som Du dock får vänta ett litet tag på att kunna ha. "Cheeky Monkey" kommer jag att kalla Dig då, var så säker, Sötnos!

Även om det alltid är roligt att få ta pulsen på andra delar av världen, och Nottingham hamnar rätt så högt upp på listan över trivsamma städer jag varit i, så är det bästa stället i världen ändå alltid där man har sina Älsklingar.

Å mina Älsklingar fanns här hemma och väntade tålmodigt på mig, när jag trillade in kring midnatt. Underbart att vara återförenade med Er igen, Sötnosar.

Bifogar en bild på Dig iförd en av de engelska pyjamasarna.

Puss och kram, mitt efterlängtade barn.